Trots allt går livet o vardagen vidare...MEN emellanåt blir allt så "tungt" o man undrar VAD man gjort för ont? :(
Säkerligen inte ensam om detta, men endock...
Morgondagen något positivare, då min goa tjej kommer för att vistas några dagar med mig ;)
Härligt med lite umgänge o få njuta sällskapet!! ;)
För övrigt har vardagen varit sig någorlunda lik...visst längtar man till nära o kära, då de är en STOR del i mitt liv o vardag...men de lever sina liv som sig bör o man vill inte tränga sig på eller"inkräkta" i deras liv o vardag...så är det bara.
"Boven" i det hela är att man inte direkt har något "eget liv", utan barnen m familj är o kommer nog alltid att vara mitt ALLT...
När man nått dit där man i dagsläget befinner sig är det alla gånger inte så lätt att INTE "bry sig om" för mycket...vet inte om det endast jag som känner på detta vis eller OM det är fler med mig som känner så!??
Hur det än må vara, saknar man sina nära, trots att man nyligen vistats hos dem...när man är på väg hem!
Emmellanåt "blöder hjärtat" när man är på väg därifrån...
I skrivandets stund går tankarna till dem alla...sitter här med massor med ljuslyktor o försöker "mysa till det"
o visst, det är jättemysigt med alla ljus...känner dock av tomheten, ensamheten, saknaden :(
MEN...ser fram emot morgondagen o resten av helgen samt mitten på nästa vecka, då man ska bege sig till Silverdal o få "hänga" med Lilleman igen...åhhh, man riktigt längtar efter att få träffa den underbart, härliga lilla varelsen igen...givetvis övriga familjemedlemmar också...så häärliga föräldrar!!! Längtar efter dem alla...
HUR motig vardagen än må vara, ser ´man innerligt fram emot DET...
Nu dags för avslut...må ni få en fin helg, alla medmänniskor därute...!!!
// MÅ GOTT...o TA HAND OM ER...LOVE YOU ALL...!!! ;))
Kram//Annie
