Barnens betydelse...

Det absolut viktigaste i livet o i vardagen är barnen o dess välmående o lycka...

Att få prata med t.ex älskade sonen o få höra hans röst, är såå värdefullt...;)
Slog en signal till honom tidigare ikväll, där man fick bekräftat ännu igen att han "bryr sig om", vilket värmer i själ o hjärta! <3
Man "möter" trötthet, stress, kanske längtan efter lite "egentid"...förstår innerligt väl VAD det "krävs" att vara småbarnsförälder. Ingen som helst egentid..för lite sömn..att hela tiden "få det att gå ihop" gällande vardag, ekonomi, att räcka till, att finnas för varandra...

Man förstår såå väl, då man varit i samma situation tidigare i livet!!
Det ömmar även DET i själ o hjärta, då man önskar att man hade möjlighet att göra mer för älskade sonen o hans fina familj!!

MEN, då man kommit till insikt att det alla gånger inte fungerar så längre, pga olika situationer i vardagen o livet, vilket känns o upplevs innerligt "tungt"...
DÅ BARNEN ÄR MITT ALLT!!!!! <3

Man vill o önskar att "finnas där"...dock gör sig livet påmint...man fungerar ej längre som tidigare, vilket är en STOR förlust...:(

Även de övriga barnen påverkas av detta!
Fina familjen i Silverdal, vilka emellanåt verkligen är i behov av avlastning o hjälp med småfolket, där man emellanåt ej klarar att fullfölja vissa åtaganden, vilket "svider"...
TYVÄRR är man ej längre den man varit...DÄR smyger sig osäkerheten, självförtroendet, tilliten över att man ev ej klarar av att fullfölja...:((
Resultatet av DETTA bidrar med att man "drar sig undan", då rädslan över att inte räcka till "fått sitt grepp"..., vilket är svårt att bryta! Det är DÅ man innerligt är i behov av bekräftelse..uppmuntran..tro..tillit..förtroende.

Någonstans "på vägen" i vardagen, tappar man bort sig själv..självförtroendet sviker..tro'n  på att man "klarar av" saker o ting "tynar" bort..
VARFÖR...VARFÖR...???

// Kära medmänniskor "där ute"..Dela GÄRNA med er!!  // Ta hand om er o må gott..Love you all ***

Kram//Annie

Tankar på livet...

Livet i sig...är i skrivandets stund "tungt"...bara att erkänna!

De senaste dagar har bidragit med både härlig samvaro med vännen min samt "olyckliga" händelser i familjen...:(

Kvällen igår gav en hel del, där man umgicks med en underbar vän...;)
Härlig samvaro, vilken man uppskattar djupt...såå innerligt tacksam för denna vänskap som betyder oerhört i vardagen! ;)

Samtidigt fick man veta att Lilleman (min älskade dotters son), har brutit nyckelbenet under ett "hopp", då han med en gymnastikgrupp med annan förälder med deltagit med dennes pojkar...åhh, vad denna förälder kände ånger!!
MEN ändå...Älskade Lilleman..såå duktig, efter denna händelse! Hjärtat värker för honom...MEN det hela slutar säkerligen bra...då det finns många i lillemans omgivning som är beredda att "hjälpa till", då han bör vistas hemma de närmaste 2 veckor! ;)

Önskar älskade Lilleman allt väl!!
Att inte finnas DÄR, "på plats"...gör ont i själ o hjärta! MEN vad göra...ALLA lever sina liv, så är det bara...man kan inte alla gånger bara finnas där, då det INTE enbart handlar om en själv...

TROTS DETTA...finns alltid tankar o funderingar. Något som alltid kommer att finnas, oavsett olika situationer o händelser...DET är väl något som hör livet o vardagen till!! ;)

Hur som...Kära medmänniskor...Ta hand om er..Love you all..!!       //"Hör gärna av er"...***

Kram//Annie

Man börjar åter "tvivla"...

Självförtroendet är för dagen inte det bästa :(

Tankar o funderingar börjar åter ha en förmåga att "stjälpa"...!?
Man vill inget hellre än att känna tilltro till förbättring o positivare tänkande, MEN faller stundvis tillbaka till de "mörkare" tankar :((
Har en "stöttepelare", som får det att "lysa upp" för en stund, för att sedan "falla ännu en gång"...

MEN försöker vad som står i makt att FÖRTRÄNGA detta tänkande! Man tänker innerligt på de värdefulla orden, viljan att försöka förstå dessa tips o råd...man verkligen lägger värde på! ;)
Såå tacksam för omtanken o viljan att hjälpa att förstå att det trots allt är en hel del i vardagen som är positivt...att man faktiskt gör o klarar av en del ting, som är värdefulla för någon annan i omgivningen!?

Då det finns dagar, där orken, lusten, förmågan, JA...helt enkelt förmågan att "ta sig för" är ofattbar :(
Men trots allt är innerligt tacksam för familjen, som ALLTID finns där o bryr sig om...<3
Man är verkligen lyckligt lottad...inte alla som har denna samvaro o kontakt med de sina, vilket man DJUPT beklagar...då man innerligt förstår HUR DET måste påverka o kännas!!!

Känner djup empati för de som har det värre...!! <3
Man önskar såå många gånger man hade förmåga att "hjälpa mer"...MEN vad kan man göra, då det INTE finns någon som helst RESPONS gällande mina rader..tankar o funderingar!??
Önskar "NÅ UT" till såå många, för att dela situationer i livet o vardagen, hjälpa med tröst, stöd, förslag, ev råd, Önskar inget hellre!!!!!
Man vill inget hellre än att vara till stöd...***

// Älskade medmänniskor "där ute"...JAG finns här <3  Välkomna att ev höra av er...;)
//  Ta hand om er...Love you all ****

Kram//Annie

Love to you  all...

Insikt...

Har idag haft ett givande samtal med goa tjejen min, som fått mig att "tänka till"...;)

Kommit till insikt att man kanske borde se till de "trots allt" positiva ting som omger vardagen...
Då man känt såå mycket "mörker" o någonstans på vägen glömt att det faktiskt finns bra saker som var dag sker!?
Saker o situationer som man faktiskt själv klarar o gör..MEN, detta är enormt lätt att "inte se", när man befinner sig i ett "mörker" av tankar..hopplöshet..ångest samt såå mycket mer. :(
Ägnar denna stund åt älskade , goa tjejen min...som ALLTID varit ett stöd..som lyssnar o förstår! ;)

Då hon själv befinner sig i en enormt "tuff" o enormt "tung" period, önskar man inget annat än att få finnas där!!
VI är på något vis såå lika i sätt o tänkande o hoppas innerligt att fina tjejen på sikt ska få så bra så möjligt o få sinnesro samt åter igen TRIVAS med tillvaron o livet i sig! <3
ALLT har sin tid, men man är övertygad om att ALLT löser sig till det bästa...Dock är det under denna period enormt "tungt"...

För att återgå till vardagen o dess skeende...
Man har "tagit till sig" en hel del av samtalet tidigare idag o ska göra ett tappert försök till "bättring", gällande tankar..känslor..mående m.m ;)

På något sätt vill man trots allt få må bättre, tänka positiva tankar, känna tilltro, INTE GE UPP!!!!

// Nåväl...alla medmänniskor "där ute"...Ta hand om er..Finns här OM...Love you all ***

Kram//Annie

 

Detta "mörker"...:(

Sorry...ännu mer mörker :(

I skrivandets stund känns hela tillvaron "tung", mörk, hopplös...
Allt kämpande om en "hyfsad" vardag, verkar gå till spillo!?? Dag in o dag ut kämpar man "tappert" för en bättre vardag...då absolut inget händer!!!
VAD är då meningen med detta kämpande?? Förstår ingenting längre...:(
Då vardagen består av ångestfyllda stunder, vilka bidrar med rädsla, uppgivenhet, hopplöshet...man vill bara "försvinna" in i ett töcken, där mörka tankar, klumpen i magen, oron, ingen förmåga att ta sig för något eller att öppna dörren o gå ut...ta bilen någonstans där man kan "glömma", "känna" en stund!?

Känner att man sjunker längre o längre ner i mörka "avgrunden" :(
VARFÖR?????
Vetskapen om att man längre inte kan eller orkar hantera denna "situation"...känner vanmakt!!! Sååå skrämmande...
INGET man önskar, ens en eventuell "sin värsta fiende"!!!!

ALLT detta trots vetskap om att det finns fina vänner därute, som stöttar, finns där OM.., MEN det finns ingenting som i dessa stunder eller dagar som tragiskt nog "hjälper"...:(

DOCK fortsätter man sitt eviga kämpande o tron på bättring...Vi människor är skapta för överlevnad, kämpande, komma igen efter tragiska händelser...helt ofattbart!!!
Vart kommer alla dessa "krafter" ifrån??

Nåväl...åter till vardagen. Tankarna går nu till de mina! ;)
Innerligt tacksam för barnen, vilka man har fin kontakt med, MEN..som man inte alla gånger vill "belasta" med detta...samvaron med dem o småfolket gör att man stundvis kan "glömma bort sig själv", vilket är positivt ;)
MEN vid hemkomst tar "mörkret" vid, stunden när man kliver in genom dörren..."tyngden", "mörkret", tomheten, ensamheten m.m...
DET är inget man längtar efter, men så ser vardagen ut i dagsläget.  (har gjort en längre tid)

ENSAMHET är "boven", den är "förödande"...
Man har hört såå många människor prata om just ensamhet o VAD den kan skapa...:(
DÅ förstod man inte riktigt...MEN det ska gudarna veta, IDAG förstår man helt o fullt VAD den innebär o kan tillfoga människor!!
HELT FÖRÖDANDE...DET kan man stå för, då man nu har vetskapen!
DJUP förståelse för "denna grupp"...<3

// Varmt Tack för att NI läser mina innerliga rader...Ta hand om er, ALLA medmänniskor "där ute"!! <3
                                                         // LOVE YOU ALL...

Kram//Annie

En god gärning...

Lyckats med att glädja en god vän denna trista dag, DET får man väl räkna som en liten god gärning ;)

För övrigt en väldigt händelselös grå höstdag! Endast provtagning, vilket inte är så "upplyftande"...
Ooppsss...glömde visst!!
Tog en snabbfika hos en vän efter provtagningen..brukligt med längre besök, men hon var tvungen att bege sig på bostadsmöte, så...!

Sedan har dagen inte "bjudit" på något speciellt :(
Man kan inte riktigt förstå eller "ta på det"...men något är helt galet fel, mörka tankar...uppgivenhet...denna ständiga klump i maggropen...olustkänsla dagarna igenom!?? :(
VARFÖR är det på detta vis? Alla dessa vardagliga funderingar o mörka tankar...stundvis känns det som att man håller på att totalt "tappa fotfästet"?
Fruktansvärda känslor o tankar...:((

Man är såå innerligt TRÖTT på att uppleva detta, dag in o dag ut...Finns det NÅGON "där ute" som kan bidra med råd el tips på HUR man hanterar dessa mörka stunder!???? Vore innerligt TACKSAM för någon typ av RESPONS!!!!

Man är inte mer än människa o HUR mycket skall man orka?
Att ensam sitta här o försöka finna någon slags lösning, verkar i stundens hetta otänkbart...:(
Det finns ett ordspråk:
ENSAM ÄR STARK...vem det nu är som kommit med detta påfund, verkar inte veta VAD han/hon talar om...Har de någonsin "provat på" eller gått igenom något liknande själva??
Man kan ju enbart undra...

Nåväl..dags att lämna detta ämne o inta ryggläge i soffan för lite "verklighetsflykt"...TV:en ;)
Ett bra sätt att "förlora sig själv" i en bra film eller liknande ;)

// Tack mina fina medmänniskor "där ute", som orkar läsa mina "klagoord"...// Ta hand om er ALLA***

Kram//Annie                                                                     // Love you all...

Besvikelse...

Förväntan över vissa situationer som "raseras"...

Denna känsla kan man inte riktigt "klä i ord", då den svider ända in i själ o hjärta :(
Man förväntar sig omtanke..förståelse..insikt m.m, men allt blir omvänt!? All stress påverkar oss människor på olika sätt, MEN man har observerat o upplevt stunder som dessa där personer farit illa, ja t.o.m "gått bort" under dessa förhållanden :(:(
Detta bidrar med oro..ångest..farhågor inför vissa personer man håller av o älskar av hela sitt hjärta!!!
I skrivandets stund känner man vanmakt o hopplöshet, gällande detta! Får "ta tag" i detta!?

Allmänt känns vardagen enormt tung o mörk...ingen förmåga att "ta sig för" något, allt känns enbart hopplöst, "mörker" verkar tagit över hela tillvaron!?

Man kan tänka sig in i ev andra läsares tankar om dessa mörka rader, om o om igen..men nu är det så här...ingenting man själv styr över...TYVÄRR!!!!
Säkerligen många människor "där ute", som ev känner igen sig...vad vet jag??
Aldrig några kommentarer gällande mina tankar, känslor o funderingar..SÅ, vad vet man...?

Skulle vara innerligt värdefullt o upplyftande OM man kunde få någon slags respons på "skrivandet"! ;)
På t.ex tankar, funderingar, åsikter, känslor, upplevelser m.m!! ;)

Något positivt mitt i den grå vardagen...
Haft ett innerligt givande samtal med en fin vän tidigare idag, en vän som finns där, förstår, visar omtanke o lyssnar, går igenom mycket "elände" MEN ändå finns där!!! ;)
Sådan vänskap behöver man vårda med kärlek, omtanke o förståelse...vänner som denna är unika o innerligt värdefulla...Att ha gåvan till en riktig vän är INTE självklart...***
               // TACK vännen...att du finns där!!! ;)

Dessa rader får avsluta denna kväll, då timmen är sen...***

// Alla medmänniskor "där ute"...Ta hand om er..Love you all...!!

Kram//Annie

Mörka höstdagar...

Avsaknad av ljuset o solvärmen...:(

Dock bringar hösten underbara färger stämning för ljus o ljuslyktor, vilket är hur mysigt som helst! ;)
Man får nu se fram emot våren o nästa sommar...må den bjuda på sol o värme...
Alla årstider "bjuder" på sitt..*

Vardagen i övrigt är inte alltför "upplyftande"...åter hemma efter mysig vistelse hos de mina. Några dagar hos fina dotter i Silverdal o småttingarna, sedan ngr dagar ute på Värmdö, med fina sonen med familj...;)
ALLTID värdefullt att få tillbringa tid med dem alla...MEN lika tomt o ensamt efter hemkomst!

Man försöker fylla dagarna med en det ena o en det andra, vilket stundvis hjälper...men i långa loppet gör sig kännbart, då tomhet, ensamhet, hopplöshet gör sig påmind :((

Att ensam leva är INTE det lättaste...förödande på många vis.
Trots tappra försök att förtränga denna innerligt "obehagliga" känsla, kommer man inte någon vart!! :((
Detta "ämne" man ordat om såå ofta...VAD göra??

ALLA i familjen samt vänner m.m har sina liv, som sig bör...man förmår inte att bara "kliva in" o slå en signal för en pratstund, man vill inte belasta, man känner sig bara såå liten o vilsen i alla lägen.
Ingenting man direkt vill dela med sig..
Vilket i sin tur bär med sig att man drar sig undan..."stänger in sig" till det eventuellt tillfälligt lättar!?
Det kommer dagar, då vardagen känns lite "ljusare", vilket man innerligt försöker ta vara på...för att åter igen "falla ner i mörka avgrunden".
För var gång man faller blir det allt "tuffare" att ta sig upp ännu en gång :((

All denna "historik" låter tjatig, vilket man är såå innerligt trött på...trots att man däremellan verkligen, innerligt kämpar med vardagen o livet i sig!!

Hur som...Lever för barn o småttingarna, vilket egentligen är fel...då man inte har något direkt liv. Har försökt utvidga mitt liv o min vardag, men ej kommit någon vart.
Kommer säkerligen att fortsätta söka efter DET, man får se vart det "bär hän"...***

Har i alla fall tagit sig ut idag, inhandlat en "inflyttningspresent" till goa tjejen min som fått eget boende nära! ;)
Hoppas innerligt att älskade, goa tjejen min ska trivas o finna lite sinnesro o lycka i framtiden, då hon haft en enormt "tung" o tuff låång period med kämpande, ångestfyllda dagar, dåligt samvete..JA, ett rent helvete egentligen!!
Må du finna ro o trivsel i DITT nya hem!!!! Varma tankar o kärlek i mängder..LYCKA TILL, vännen!!!

// Alla medmänniskor "där ute"...Må gott o ta hand om er!                       // Love you all...***

Kram//Annie

Good Luck my dear girly...!! ;)