Kan INTE förklara dessa känslor som "sveper över" när ensamheten blir så oerhört påtaglig!?
Tyvärr kommer dessa känslor ofta i samband efter en trevlig samvaro...
ALLT bara blir enormt tomt o ensamt :((
Hatar dessa stunder, då man inte riktigt vet VAD man ska "ta sig till"...känner då vanmakt o på något vis uppgivenhet...FY, såå "tungt"!
Nåväl...man gör tappra försök att förtränga dessa tankar o känslor, då man absolut INTE vill att DE ska "ta över"...man tillåter sig inte DET!!!
Då rädslan alltid hänger över en...att DE en dag ska få "övertaget"...INTE OK!!!
Ensamheten är en stor "bov" i vardagen, vilket man tampas med till o från...vissa gånger inte såå påtagligt, andra gånger "förödande". Inget man än önskar sin värsta fiende...
Man har "ältat" detta ämne ett antal gånger tidigare, men i denna stund är känslan enormt "tung"...:((
Trots härlig samvaro en hel underbar kväll, är denna gång något över det vanliga...??
SAKNAR min vän redan, trots...!! :((
Nog ordat om detta! ***
Ett stort äventyr på gång, så i helgen gäller det att organisera...packa resväskan..(bara man kan bestämma VAD man ska ha med sig ;)
Kolla igenom att man har de viktigaste sakerna ordnade...Men känner man sig rätt blir detta en riktig utmaning..hihihiii ;)
MEN, det måste klaras av o så må bli...SKÄRPNING!!!!!! ;))
Fina medmänniskor "där ute"..önskar ALLA en fin helg o en BRA ny kommande vecka..hoppas ni har det gott! ;) Ta hand om dig (er) <3 // LOVE U ALL...<3
Kramen//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar