Trodde en stund att huvudet skulle explodera!
Ännu en gång varit i kontakt med sjukvårdsupplysningen...står snart INTE ut längre!
Avvaktar dock med att uppsöka Akuten, inväntar morgondagen o ser...
DET som smärtar mest i denna stund är att inte veta OM man har möjlighet att bege sig till Silverdal som eventuellt tänkt :(
Längtar oerhört efter älskade tjejen o småfolket. MEN bara att försöka inse att det kanske ändå inte blir som tänkt!
Detta gör ont i själ o hjärta...MEN vad göra, när måendet är som det är...men ändå! :(
Fick tidigare ikväll påhälsning av goa, älskade tjejen...kändes oerhört skönt att få sitta o prata i lugn o ro, ingen tv...tända ljus o ljuslyktor, några mysiga timmar med lite fika o samvaro <3
Tjejen hade hembakade saffransbullar med sig, vilka var suveränt goda...mmmmm ;) Tack för gott fika vännen! :)
// Ta hand om dig älskade vännen min <3
För övrigt känns ALLT något "tungt" o mörkt för stunden, då man inte riktigt förstår VAD som är fel eller VAD som håller på att hända?
Oro, ensamhet, ångest, tomhet, längtan, saknad sveper över som en dimma...
Hur som helst, man vill vara stark, finnas för de sina, få någon slags sinnesro, börja "leva" igen, känna sig tillfreds med vardagen o livet.
I skrivandets stund känner man endast SADNESS..VARFÖR!?
Många av dessa rader är tillägnade de älskade mina <3
DET BÄSTA här i livet o vardagen...Love you ALL so, so much, TACK för att ni finns där!!
Så, så innerligt värdefullt...<3
Kära medmänniskor "där ute"...*** Helgen närmar sig, hoppas på fortsatta bra dagar för er ALLA...:)
// Ta hand om er (dig)...// Love you ALL <3
Kramen//Annie
 |
| Tillägnat de finaste <3 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar