Denna händelse har på något sätt "förändrat" något inombords? Man kan inte "sätta fingret på", MEN det känns enbart "förödande"...
DET förföljer, dag som natt. Så, så många tankar o funderingar kring detta!
Ensamheten gör "saken" dess värre...FÖR mycket tid med alla funderingar o känslor! Samt ALLT som hänt o skett omkring familjen. I skrivandets stund känns det som om man håller på att gå "isär"...
Försöker dock ta en dag i taget, kämpar på, tar fram positiva minnen o kommande "händelser"...vilka värmer i själ o hjärta! <3
Trots det känner man vanmakt, tomhet...livet "rinner iväg" o man önskar få uppleva så, så mycket mer, MEN för dagen är orken INTE vad den borde! :(
Intalar sig själv var dag...GE INTE UPP...DU HAR TROTS ALLT EN UNDERBART HÄRLIG FAMILJ o småfolket att EJ förglömma!! <3
DE ÄR DET BÄSTA NÅGONSIN!! <3 // TACK FÖR ATT NI FINNS DÄR!!! // LOVE YOU ALL<3
Önskar även TACKA finaste vännen! <3 // Love you sweet friend...***
Hoppas innerligt att du snart får må bättre...MISS YOU!!!!!
För övrigt har denna dag inte "bjudit på" något särskilt alls, enbart bara varit...ingen som helst lust till någonting :(
Tänker dock på de mina i Silverdal o på Värmdö...SAKNAR DEM ALLA!
Kära medmänniskor o vänner..*** Snart är det helg IGEN :) Hoppas ni alla har det hyfsat!
// Ta hand om er..// LOVE you all <3
Kramen//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar