Trots att vardagen varit o är oerhört "tung", värdesätter man denna samvaro med en riktig fin vän <3
Man har tillbringat många fina stunder med fina vännen de senaste veckor, samt hennes älskling...;), som är så oerhört delaktig o värdefull, gällande omtanke o omsorg för fina vännen min <3
Som enbart visar full kärlek o önskar det BÄSTA...
Man vistas ensam i sin egen värld...känner ensamhet, tomhet, avsaknad av vuxen närhet, vardaglig samhörighet med NÅGON att dela vardagen med...men INTE så enkelt!
MEN...ska det verkligen vara på detta vis?? NEJ...Man ansvarar för eget liv o leverne...Samtidigt enormt svårt att sätta gränsen.
Att åsidosätta detta vore INTE helt ärligt...Man har trots allt behov av bekräftan, att man trots allt "duger" som person o medmänniska...
Vilket vissa stunder är "ofattbart" o svårt att "ta till sig"...
I denna skrivandets stund känner man enbart "vanmakt"...att finnas till hjälp, orka med, att förverkliga alla förväntningar...Bara att inse, inget man har möjlighet att förändra!!
Man försöker trots allt...Att vara till "hjälp" innefattar" en hel del <3
Hoppas dock ALLA försök kommer till hjälp på något vis...Gör allt för att "finnas där"...
Älskade medmänniskor..HUR har ni (du) det? Hoppas NI (DU) har en bättre vardag...!? Love u <3
Kramen// Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar