Man känner vanmakt o vilsenhet gällande vardagen..Har enorma "kval" då det gäller "skyddslingen", då han hört av sig IGEN..med "lovande" ord o rader..?
Man har dock INTE svarat..,vilket känns något "förödande"?? VET ej längre HUR man hanterar detta!?
Då man är medveten om att denna person behöver ALL hjälp han kan få..Man vill såå gärna vara till hjälp, men är nog inte rätt person att hjälpa!! :(
Vilket "smärtar" innerligt..
Denna "vanmakt" man känner, tär på både hjärta o själ..enbart känslor av ledsamhet för stunden...bara tårar o "vanmakt"..Då denna person kommit att betyda en hel del i vardagen, känns det något "tungt" :(
För övrigt vet man inte HUR hantera vardagen o tillvaron för dagen!?
I denna stund känns ALLT så himla hopplöst..? Vill inget hellre än att "få leva"..känna sig tillfreds med vardagen o livet i sig..MEN det verkar vara omöjligt!??
VARFÖR dessa funderingar??
Är detta meningen med livet? Man har inte varit världens bästa mamma eller vän, MEN varför ska man "straffas" för det i dagsläget??
Förstår INTE...:(
Älskade medmänniskor "där ute"..<3 Helgen närmar sig, så jag vill önska er (dig) en underbar helg!! ;)
// Ta hand om (dig) er..*** // Love you ALL <3
Kramen//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar