Enbart detta med provtagningar känns något "betungande"...Finns det inget roligare!?
Livet o vardagen verkar endast bestå av dessa "ting" :(
Har man kommit så långt i livet att det är det ända man ska "tampas med"??
Dock medvetenheten om att det hör till vardagens trista "bestyr", vilka är nödvändiga..känns det så, så trist!
Så innerligt trött på detta! :( Det måste finnas mer i vardagen o livet...Vetskapen om att detta dock är nödvändigt, börjar man "tappa" tålamodet gällande dessa "åtaganden"...
Denna kväll när man sitter här i skrivandets stund, känns ALLT något förvirrande, klyvet, o förvirrande!?
Känner sig totalt vilsen o osäker på det som komma skall??
Då man inte har någon slags vetskap om provsvar m.m..:(
Känner oro..rädsla..som bidrar med funderingar o tankar om mående samt välmående!?
Man önskar "hänga med" i många år till, men allt runt omkring får en att fundera, vilket medför oro, tankar, funderingar, känslor, som inte är av denna värld...:(
Önskar så innerligt att "få vara med" i många år! <3
Tankarna går i denna stund till de mina o småfolket! <3 Tanken att inte få följa dem på deras väg i livet är ohållbart o förödande :(
VILL inte...Behovet av dessa härliga små individer är oerhört påtagligt..samt även de mina, vilka man älskar mer än livet självt! <3
Önskar inget hellre än att få träffa dem alla så snart så möjligt! <3
Kära medmänniskor..Önska ALLA en ny bra vecka...Hoppas ni har det gott..*** // Take Care...<3
// Love you ALL <3
Kramen//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar