Inget man önskar sin värsta fiende..tro på det!!
Dock är man nu i hemmets trygga omgivning...MEN inget som för stunden är till någon tröst eller hjälp!
Känner enbart vanmakt, hopplöshet, tomhet, SAKNAD o LÄNGTAN!??
Ensamheten gör saken INTE lättare..:(
För dagen är man så , så oerhört "trött", besviken på personer som inte ens varken vill eller orkar "bry sig om"..DÅ gäller det faktiskt inom familjen...:(
Man är en person med tillit, omtanke, bryr sig om de närmaste o ömmar för dem! <3
Kanske man är något naiv o blåögd?
Känner att man INTE får någonting tillbaka...varför är det på detta vis?
Är oerhört medveten om att ALLA har sitt...MEN inom familjen???
Förstår ingenting! :(
Klandrar egentligen ingen, då ALLA reagerar o agerar olika i olika situationer! <3
MEN..trots allt, VAD???
Är det för att man känner "självömkan"? Inget man tror på, men vad vet man!?
Känner faktiskt lite självömkan just för stunden...inget man är bekant med, då man brukar klara sig själv o vara självständig!!
Vill inget hellre..då man ALLTID varit självständig. :)
Önskar INTE att vara beroende av andra...vill klara sig själv, så är det bara...
Dock kommer man till en "punkt", där man inser att man kanske behöver någon slags hjälp!?
Är dock inte riktigt redo för DET!!
Måste få påpeka åldrandets "baksidor"...INTE ok att inte få klara sig själv...INTE ok att vara beroende av andra samt en massa "hjälpmedel"...:(
FYyyyy..klarar inte riktigt av detta ännu! :(
Är det någon "där ute" som samstämmer??
Hur som..Älskade medmänniskor, hoppas ni ALLA har det hyfsat! <3 Varma tankar o kärlek i mängder till er ALLA <3 // Take Care...*** // Love you ALL <3
Kramen//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar