Av någon anledning har de senaste dagarna varit enormt "tunga"
Kan själv inte "sätta fingret på", det har känts tomt, ensamt, uppgivet...stor längtan efter de mina, som alla lever sina liv som sig bör, MEN ÄNDÅ... !? :((
Har inte förmått mig att kliva utanför dörren, trots det underbara sommarvädret..dessa upp o nedgångar med måendet är enormt påfrestande..vill INTE må så här!!
Hoppas bara man känner sig starkare o mer "taggad" när det är dags att bege sig till älskade sonen med familj, då det börjar närma sig nedkomst av 2:a underverket...;)
Familjen i Silverdal, har man inte hört något ifrån de senaste dagarna!? Dock är man medveten om hur späckat schema de ALLTID har ;)
SAKNAR Lilleman o lilla "prinsessan" dock!! Men vi kommer säkerligen att höras i veckan...***
Har trots allt haft nöjet att tillbringa några mysiga o minnesvärda stunder med dem tidigare i sommar ! ;))
SAKNAR även min goa tjej som är bosatt (tillfälligt) i Norberg, vilket INTE är det bästa för henne under rådande situation...önskar man på något vis kunde hjälpa!
Livet måste ha sin gång...ALLT har sin tid!
Att känna sig maktlös..hopplöshet..uppgiven..oförmögen att hjälpa..då raseras ens hopp om att vara till hjälp o stöd. MEN...man är trots allt inte mer än människa.HUR MYCKET SKA MAN ORKA!??
Hur som helst..dessa rader är inte direkt "upplyftande", men man får se framåt!!
// Till er "därute"...TAKE CARE!!! ***
Kramar//Annie // Love to you all...<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar