Var gång man hamnar där i sin "mörka avgrund", frågar man sig...VARFÖR????
Kan för allt i världen inte sätta fingret på eller förstå...man känner total "bortdomning", tomhet inombords
o totalt uppgivenhet...går här hemma som en "zombie", ingen vilja, ingen ork...
Den senaste tiden har man lidit alla helvetets kval...men VARFÖR???
Trots härliga, mysiga vistelser hos nära o kära, vilket borde gett tillfredställelse o kraft, vilket så var under
en kortare period.
Blir inte klok på denna berg o dalbana, som i så många år pågått..NÄR ska det möjligtvis bli någon typ av ändring?? Då man stundvis funderar över HUR länge man ska orka leva på detta vis!?? :((
Känner enormt stort behov av närhet o samvaro...då man ikväll är lyckligt lottad, för goa tjejen min kommer om en stund för att umgås o sova över...vilket känns lite skönt! ;)
Då det för var gång man sjunker ner i "avgrunden", blir allt svårare att "ta sig upp"...man är själsligen såå trött, MEN när man väl lyckats "kravla sig upp" ännu en gång är det bara att kämpa på...
// Kära medmänniskor...Ta hand om er ALLA "där ute" o må gott!! ***
Kram//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar