När man lever ensam är vardagen inte alltför händelserik, tyvärr!!
Har man levt i ensamhet i många år, är detta vad som sker...Man lever efter rutiner o vana, man får svårare o svårare att ändra att ändra vanor..rutiner..vardagen!
Däremellan kommer "förfrågningar" från de mina om lite avlastning med barnen, vilket man innerligt vill finnas till hands för...ofta blandat med oro o rädsla, då man nästan tappat tron på sig själv...att inte orka eller att leva upp till de minas förväntningar!? :(
Rädslan att inte räcka till...DET berör ända in i själ o hjärta...Allt detta grundar sig i vardagen, när man är ensam med tankar o funderingar dygnet runt. :((
Man önskar inget hellre än att ALLTID o NÄR SOM HELST finnas där, men det fungerar inte alla gånger, vilket man upplever som väldigt frustrerande...VAD skall de mina tänka o känna??
Att behöva förklara var situation o VAD man genomgår, är enormt "tyngande"..när det gäller nära o kära!
Något att se fram emot, är trots allt en tripp till stortsta'n (Silverdal) kommande Lördag...då man på tu man hand får umgänge, samvaro med fina dotter o härliga småttingarna Vincent o lillasyster Celine!! <3
DET blir en "lättnad" i vardagen..länge sedan man träffats o man LÄNGTAR!!!!
Ett efterlängtat avbrott i denna vardag!! ;)
// Kära medmänniskor "där ute"...Ha det gott o ta hand om er! Love you all <3
Kram//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar