Att få prata med t.ex älskade sonen o få höra hans röst, är såå värdefullt...;)
Slog en signal till honom tidigare ikväll, där man fick bekräftat ännu igen att han "bryr sig om", vilket värmer i själ o hjärta! <3
Man "möter" trötthet, stress, kanske längtan efter lite "egentid"...förstår innerligt väl VAD det "krävs" att vara småbarnsförälder. Ingen som helst egentid..för lite sömn..att hela tiden "få det att gå ihop" gällande vardag, ekonomi, att räcka till, att finnas för varandra...
Man förstår såå väl, då man varit i samma situation tidigare i livet!!
Det ömmar även DET i själ o hjärta, då man önskar att man hade möjlighet att göra mer för älskade sonen o hans fina familj!!
MEN, då man kommit till insikt att det alla gånger inte fungerar så längre, pga olika situationer i vardagen o livet, vilket känns o upplevs innerligt "tungt"...
DÅ BARNEN ÄR MITT ALLT!!!!! <3
Man vill o önskar att "finnas där"...dock gör sig livet påmint...man fungerar ej längre som tidigare, vilket är en STOR förlust...:(
Även de övriga barnen påverkas av detta!
Fina familjen i Silverdal, vilka emellanåt verkligen är i behov av avlastning o hjälp med småfolket, där man emellanåt ej klarar att fullfölja vissa åtaganden, vilket "svider"...
TYVÄRR är man ej längre den man varit...DÄR smyger sig osäkerheten, självförtroendet, tilliten över att man ev ej klarar av att fullfölja...:((
Resultatet av DETTA bidrar med att man "drar sig undan", då rädslan över att inte räcka till "fått sitt grepp"..., vilket är svårt att bryta! Det är DÅ man innerligt är i behov av bekräftelse..uppmuntran..tro..tillit..förtroende.
Någonstans "på vägen" i vardagen, tappar man bort sig själv..självförtroendet sviker..tro'n på att man "klarar av" saker o ting "tynar" bort..
VARFÖR...VARFÖR...???
// Kära medmänniskor "där ute"..Dela GÄRNA med er!! // Ta hand om er o må gott..Love you all ***
Kram//Annie
Ja vännen mycket funderingar som far fram å tillbaka mellan varven´... å just d å orka å finnas där för barn barnbarn mer än man kan å orkar d tär på oss tyvärr... vet så väl å jag vill så mycket mer än d lilla jag tyvärr "hjälper till" eller ger av mej själv till dom. Vi har mycket vi kämpar mä hela tiden å sen att ha dåligt samvete för att vi inte räcker till å vill göra så mycket för d våra är inte lätt å då kommer ångesten i full fart å samvetet tynger oss tyvärr :/ men d lilla som kan behövas från oss kan bli så stort tyvärr. För dom som är "friska" kan detta vara väldigt svårt å förstå...vi gör så gott vi kan mä d vi har. Kramen <3
SvaraRadera