I skrivandets stund känns hela tillvaron "tung", mörk, hopplös...
Allt kämpande om en "hyfsad" vardag, verkar gå till spillo!?? Dag in o dag ut kämpar man "tappert" för en bättre vardag...då absolut inget händer!!!
VAD är då meningen med detta kämpande?? Förstår ingenting längre...:(
Då vardagen består av ångestfyllda stunder, vilka bidrar med rädsla, uppgivenhet, hopplöshet...man vill bara "försvinna" in i ett töcken, där mörka tankar, klumpen i magen, oron, ingen förmåga att ta sig för något eller att öppna dörren o gå ut...ta bilen någonstans där man kan "glömma", "känna" en stund!?
Känner att man sjunker längre o längre ner i mörka "avgrunden" :(
VARFÖR?????
Vetskapen om att man längre inte kan eller orkar hantera denna "situation"...känner vanmakt!!! Sååå skrämmande...
INGET man önskar, ens en eventuell "sin värsta fiende"!!!!
ALLT detta trots vetskap om att det finns fina vänner därute, som stöttar, finns där OM.., MEN det finns ingenting som i dessa stunder eller dagar som tragiskt nog "hjälper"...:(
DOCK fortsätter man sitt eviga kämpande o tron på bättring...Vi människor är skapta för överlevnad, kämpande, komma igen efter tragiska händelser...helt ofattbart!!!
Vart kommer alla dessa "krafter" ifrån??
Nåväl...åter till vardagen. Tankarna går nu till de mina! ;)
Innerligt tacksam för barnen, vilka man har fin kontakt med, MEN..som man inte alla gånger vill "belasta" med detta...samvaron med dem o småfolket gör att man stundvis kan "glömma bort sig själv", vilket är positivt ;)
MEN vid hemkomst tar "mörkret" vid, stunden när man kliver in genom dörren..."tyngden", "mörkret", tomheten, ensamheten m.m...
DET är inget man längtar efter, men så ser vardagen ut i dagsläget. (har gjort en längre tid)
ENSAMHET är "boven", den är "förödande"...
Man har hört såå många människor prata om just ensamhet o VAD den kan skapa...:(
DÅ förstod man inte riktigt...MEN det ska gudarna veta, IDAG förstår man helt o fullt VAD den innebär o kan tillfoga människor!!
HELT FÖRÖDANDE...DET kan man stå för, då man nu har vetskapen!
DJUP förståelse för "denna grupp"...<3
// Varmt Tack för att NI läser mina innerliga rader...Ta hand om er, ALLA medmänniskor "där ute"!! <3
// LOVE YOU ALL...
Kram//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar