En god gärning...

Lyckats med att glädja en god vän denna trista dag, DET får man väl räkna som en liten god gärning ;)

För övrigt en väldigt händelselös grå höstdag! Endast provtagning, vilket inte är så "upplyftande"...
Ooppsss...glömde visst!!
Tog en snabbfika hos en vän efter provtagningen..brukligt med längre besök, men hon var tvungen att bege sig på bostadsmöte, så...!

Sedan har dagen inte "bjudit" på något speciellt :(
Man kan inte riktigt förstå eller "ta på det"...men något är helt galet fel, mörka tankar...uppgivenhet...denna ständiga klump i maggropen...olustkänsla dagarna igenom!?? :(
VARFÖR är det på detta vis? Alla dessa vardagliga funderingar o mörka tankar...stundvis känns det som att man håller på att totalt "tappa fotfästet"?
Fruktansvärda känslor o tankar...:((

Man är såå innerligt TRÖTT på att uppleva detta, dag in o dag ut...Finns det NÅGON "där ute" som kan bidra med råd el tips på HUR man hanterar dessa mörka stunder!???? Vore innerligt TACKSAM för någon typ av RESPONS!!!!

Man är inte mer än människa o HUR mycket skall man orka?
Att ensam sitta här o försöka finna någon slags lösning, verkar i stundens hetta otänkbart...:(
Det finns ett ordspråk:
ENSAM ÄR STARK...vem det nu är som kommit med detta påfund, verkar inte veta VAD han/hon talar om...Har de någonsin "provat på" eller gått igenom något liknande själva??
Man kan ju enbart undra...

Nåväl..dags att lämna detta ämne o inta ryggläge i soffan för lite "verklighetsflykt"...TV:en ;)
Ett bra sätt att "förlora sig själv" i en bra film eller liknande ;)

// Tack mina fina medmänniskor "där ute", som orkar läsa mina "klagoord"...// Ta hand om er ALLA***

Kram//Annie                                                                     // Love you all...