Man har tagit sig ut...ännu en gång vistats med de mina som inte längre finns i vardagen o livet :(
Har en period där SAKNADEN känns oerhörd!
Tyvärr kommer detta över en med jämna mellanrum :(
Man försöker så gott det går att "komma vidare"...men det kommer ALLTID att "finnas där", på gott o ont...något man kanske borde "jobba på"???
DETTA har bidragit med att man ramlat o känner sig i denna stund "mörbultad" :(
Ingen större fara, men ont i hö ben o ryggen...DET går över, inget man oroar sig för..dock är tomheten o saknaden oerhört "tung"...
Livets gång, dock ändå "påtagligt smärtsamt"...får försöka finna något sätt att få något slags "avslut"...för allas bästa!!
Något svårt, när man går här ensam i detta "kval"...Gör tappra försök, vilka alla gånger inte ger något resultat!?
Nog om detta!!
Vardagen ser ut som den gör, enbart försöka göra det bästa av den. Något man behöver "komma över"...
Stundvis lättare o stundvis svårare :(
Man "kämpar på"...Tack o lov för de mina som emellanåt får vardagen att "te sig" något lättare! ;)
Hade man inte dessa underbart härliga personligheter i vardagen o livet, då vet man inte vart allt detta förde!?
Är innerligt tacksam för DE MINA som finns där...DE betyder ALLT!!
En STOR eloge till dem ALLA <3
Hur det än må vara, kära medmänniskor "där ute"...hoppas du (ni) har det gott...Love u all <3
Kramen//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar