För övrigt en "händelselös" dag.
Nu "ljuger" jag...älskade sonen min slog en signal tidigare ikväll...ALLTID skönt o mysigt att höra hans röst o få veta att allat är ok med honom o familjen! ;))
Lilla "madam" växer så det knakar o utvecklas för fullt...önskar man finge träffa henne lite oftare, då man innerligt vill lära känna denna lilla "going"...;)
Varit i kontakt även med mamman till lilla Juli, varav jag fått vetskap om detta, samt att allting bara är bra med "lilla familjen"...härligt att höra!! ;))
Sonen nämnde att de eventuellt skulle komma o hälsa på under Söndagen...DET vore kanon!! Önskar innerligt att de nu kommer, då jag verkligen SAKNAR alla de mina...! Ser med "försiktighet" fram emot att ev få träffa "lilla familjen"....*
Vardagen är annars sig lik...försök till sysselsättning, försöka tänka positivt o agera därefter, "bita ihop" för det som komma skall, ja...ta vardagen som den kommer!
INTE hört något från Norberg, vilket bidrar med oro o funderingar...:((
Är detta ett "tecken på" att något är riktigt fel!? Tankar o funderingarna är många...VAR har man egentligen felat?? Har försökt "finnas där"...har "öppet" bloggat om tankar, funderingar, känslor, ensamhet, oro, tomhet, ångest, barn o familj...varav allt verkar blivit "FEL"!? :((
Känner här o nu i skrivandet's stund, att jag INTE längre kan vara lika "öppen" med min saknad, längtan, ensamhet o tomhet som tidigare...VARFÖR..!!???
VARFÖR måste det alltid finnas "kritik" för det man känner o den man är? :(
Stundvis är jag innerligt ledsen o "nedslagen" för att JAG är som jag är...stundvis, emellanåt känner jag att man trots allt borde "duga" som man är, bli respecterad som mamma...Trots "skavanker" o 0,0 perfection!!
Vet inte själv längre...försöker på alla "plan" se till att vardagen "flyter på", "finnas där" för de mina, MEN "förbises" på något underligt sätt!? Är innerligt medveten om att INTE "funnits där" under alla år som gått, då man var mer osäker på sig själv...inte hade en aning OM man "dög" eller klarade av vissa "situationer"...:((
Är det nu meningen att man ska "straffas" pga detta...!?
Vet egentligen inte HUR man ska vara o bete sig...JAG är den jag är...ingen speciell person, men vill trots allt känna att man är "omtyckt" för den man är...INTE för den man borde vara...!! Att bli respecterad för den JAG är...*
Har ingen som helst aning om HUR jag på annat sätt förklarar "detta"...Just i denna stund, här o nu, känner man "tvivlan" på sig själv...sårbarhet, osäkerhet, uppgivenhet, förundran...vet innerligt INTE hur man ska vara, för att "tillfredställa" ALLA...??
Ledsamt att känna på detta vis, men så "ser det ut" för min del här o NU...:((
Innerligt ledsen...inget illa menat..!!*
// Hoppas alla "likasinnade" har det gott, med massor av myys..!!*
Kram//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar