Sommarväder..

Vilket väder det varit idag..en riktig sommardag! ;) Då det varit dåligt med värme denna månad, får man nu hoppas att sommaren verkligen kommit nu!?
Har tyvärr inte njutit som sig bör av denna härliga dag..:( ...ännu en gång "försummat" en fin dag, då jag inte förmått mig att kliva upp, trots en sömnig blick genom fönstret o den klarblå himmelen.
Är i skrivandets stund riktigt irriterad på mig själv...hade varit nöjdare OM jag tagit vara på denna härliga dag. Alla tankar o funderingar de senaste dagarna, vemodet över ensamheten, saknaden över de mina, oro'n i kropp o själ, vardagen o livet, den ankommande Midsommarhelgen med samvaro o glädje...ALLT detta sammanslaget får mig alltid att "vackla" i min vardag...:((

Försöker styra tankarna på det som varit samt det man upplevt..så som sig bör är det nu "ungdomarnas" tur att uppleva..Trots tappra försök att "dämpa" vemodet, är ingenting "lätt" när dessa STOR-helger bidrar med ensamhet o saknad.

Tidigare ofta firat midsommar med mamma o pappa..vilka nu inte finns med oss längre :((
Midsommar medför mängder av minnen o även saknad, varav man stundvis känner sig ledsen o "övergiven"!
Sedan deras bortgång har INGENTING varit sig likt...en tomhet utan like, en känsla av vilsenhet, en saknad man ej klär i ord..VILA I FRID, mina kära...

Som så ofta måste livet gå vidare...men vid speciella tillfällen känner man saknaden, tomheten o smärtan.
En tid fylld av kära minnen, mammas födelsedag på Fredag midsommarafton, besök till mamma's o pappa's viloplats o mängder av tankar o känslor denna helg.
Men som ovan nämnt..man går vidare, i alla fall försöker, då man trots allt INTE är ensam!

Är sååå innerligt tacksam över mina barn..de finns där, inte längre bort än ett telefonsamtal...;) !!
MEN...som sig bör, lever de sina liv.
Då har man väl kanske lyckats med sin "uppgift" här i livet!? Man har uppfostrat barnen o fösökt vägleda dem på rätt väg ut i livet.
Saken är den, att det alla gånger inte hjälper med den tankegången...då tomheten, saknaden, ensamheten, ångesten, nedstämdheten stundvis blir alltför påtaglig...vilket ibland bidrar med att man hamnar i sin "mörka avgrund"...

Den enda som kan påverka eller förändra är en själv...MEN HUR!???

// Önskar ALLA medmänniskor "därute"...GLAD MIDSOMMAR..o KÄRLEK i mängder!!!!

                               //Ta hand om varandra..

Kram//Annie