Vistelsen blev denna gång inte så långvarig, då jag har en del "bestyr" att ta tag i...vilka jag ännu inte kommit "till skott" med..funkar inte idag!? :(
Var gång jag tänker på det, sköljer "olusten" över mig...känns tungt o motigt. Vore mycket lättare OM man fixade det på en gång, MEN det vill sig inte alls!
Tiden jag tillbringar med lillen är såå enormt värdefull för mig...den lilla varelsen GER såå mycket, när vi är tillsammans har han min 110% uppmärksamhet, vilket han säkerligen uppskattar o njuter av ;))
Ojojoj, lillen har blivit såå "stor"...såå duktig...under vårt umgänge finns det ingenting som stör..inga mörka tankar..ingen oro..ingen tomhet, endast SAMHÖRIGHET!! En underbart härlig känsla...
Hoppas snart få ha honom hos mig här hemma vid tillfälle...vore mysigt!!
Vill TACKA min älskade dotter med familj för vistelsen samt även Lilleman...// PUSS o KRAM.....*
Med dessa fina "minnen"...VARFÖR mår man då som jag gör här o nu i skrivandet's stund!? "Olusten" o obehags-känslan vill inte ge med sig...får ta djupa andetag för att "lindra" en stund.
VILL INTE "släppa fram" någon ångest!! Ska göra ett försök med att sysselsätta mig...
// Ha nu en skön kväll...*
Kram//Annie
 |
| Lilleman...!* |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar