Dessa "växlingar" är enormt påfrestande, då de medför känsla'n av misslyckande, osäkerhet o känsla av att vara otillräcklig!? DET sammanslaget gör att man mår ännu sämre...:((
Som "vanlig" människa är det förödande, det tär på dig, det skapar oro...är man inte "nere" förut, så hamnar man "där" förr eller senare! VILL INTE hamna i "avgrunden" igen...försöker mitt bästa för att INTE hamna DÄR! Tänker framåt...ska eventuellt åka till storsta'n på Söndag, för att "hjälpa" de mina, för att sedan bege mig hemåt igen o invänta nästa helg. Har fått en förfrågan att komma o vistas hos älskade sonen min med familj då. DET ser jag fram emot....;)) UNDERBART att få umgås med dem o lilla JULI...
Hur det än må bli framöver, är det i dagsläget enormt påfrestande...man försöker från dag till dag kämpa vidare, försöker finna en lösning, försöker hitta en "ny väg", att underlätta tillvaron o vardagen...MEN "kör fast" om o om igen!! Ärligt...vet inte VAR man ska börja.
Vill inte "utsätta" barnen, vill finnas där för dem, VAD göra???
Denna "längta'n efter något eller någon...vet faktiskt inte!!??
Finner ingen rast o ingen ro...FINNS det medmänniskor därute som känner som det samma?? Gör er HÖRDA...ni (du) har inget att förlora...innerligt behov av att HÖRA någon utomstående som vill göra ett "utlåtande"...KOM IGEN!!! ;))
För övrigt ska man väl inte klaga, då det kunde vara värre! Tyvärr hjälper DET inte alla gånger, som nämnt tidigare. Vi (du) får ta ett steg i taget, ta dagen som den kommer...ser ingen annan möjlighet!
Det är trots allt en NY dag med NYA möjligheter imorgon...vem vet!!?
//TA HAND OM DIG (ER)...
Kram//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar