Denna gång klarade jag av det...men det lyckas inte alla gånger, så....
Här o nu i skrivandet's stund känns det något bättre! Underligt nog, händer det att man mår bättre när mörkret fallit...det har slagit mig tidigare!? Ofantliga mängder frågor kretsar i huvudet...VARFÖR hit o varför dit?? Man blir inte "klok" på dessa "sinnestillstånd", Man frågar sig om o om igen...varför, varför?
Man får helt enkelt låta bli att gå in för djupt i dessa frågor...har inget annat val, inte om man vill leva någorlunda drägligt o ta en dag i taget.
Ensamheten o tomheten bidrar med en hel del "mörka", dystra tankar...funderingar om en själv, livet o vardagen. Mestadels känns det som om man inte längre har någon "framtid"...det är som om man vore gammal, riktigt gammal...utan framtid!?
Man förstår sig INTE på denna känsla, dessa funderingar o tankar. Vet bara hur det känns o hur man upplever dem :( Att de stundvis "uppslukar" en o tär på kropp, själ, livet o vardagen.
Allt detta sammanslaget, gör tillvaron inte lätt...MEN man får helt enkelt inte GE UPP!!
Trots allt har man en underbar familj som finns där (vilket heller inte hjälper alla gånger) o fina stunder att se fram emot...MEN det är ensamheten, tomheten, saknaden o längtan där emellan som "smärtar"...
Mitt ev mål är att finna en slags "förändring" i vardagen o livet, tyvärr har man ej nått dit ännu :((
Nåväl...försöka tänka positiva tankar, förtränga det "mörka"...göra det man förmår!
Det blir en ny dag med nya möjligheter...;) ( värt en ansträngning...)
// Medmänniskor...God Natt o Sov Gott...!*
Kram//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar