Efter några dagars frånvaro, är jag nu tillbaka!
Har de senaste dagarna tänkt en hel del på mina älskade barn, som "finns där" för mig..vilka härliga personligheter de utvecklats till ;))
Att få barn är en av livets mest underbara gåvor. Dessa små varelser är helt o hållet beroende av oss..vi vårdar dem med omsorg o djup kärlek..lär dem, skyddar dem.
Vi föräldrar vet redan, att vi enbart har våra barn till lån's...de växer upp o flyger ur boet för att leva sina liv med eventuella livspartner. Men de är ändå våra..!!
Ensamhet nämns ofta i mina rader, att göra allt ensam, att sitta ensam med sina tankar o funderingar, att ensam försöka "ta tag" i vardagens ting när det känns hopplöst o tungt, att inte "belasta" andra i min omgivning (gäller även familjen), att tvinga sig själv "att skärpa sig"...ja, det finns ett hav med "måsten" man förväntas att "ta tag i".
Det är då barnen kommer in i bilden..bara tanken på mina älsklingar får mig att le!
Att inte få uppleva denna "Livets Gåva", vore tragisk!
Alla förändras vi under årens lopp o man kommer upp i åren, lever sitt liv ev med en livskamrat eller som jag, ensam.
När då tankarna går till barnen, känner jag djup tacksamhet o kärlek för dem. Vi har en underbar kontakt med varandra, står varandra väldigt nära, ställer alltid upp på varandra o finns där för varandra!
Ja, sammanhållningen i vår familj är härlig. ;))
Trots att jag är skild sedan många år från barnens pappa, finns även han med i "bilden"!! Vi valde att "ha det så", p.g.a barnen...det har fungerat alldeles utmärkt o är oerhört tacksam för det umgänget.
En varm ELOGE till mina älskade barn..!!
TACK för att ni alltid finns där..
Nu tar vi kväller....Ta hand om dig (er)
Kram//Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar