Vilket bidrar med att jag blir enormt besviken på mig själv, vilket i sin tur bidrar med nedstämdhet av att inte klara ens det!
Har de senaste dagarna kännt mig upprymd inför helgen, att få träffa o umgås med "barnen", få hänga med Lilleman o.s.v. Planerat att fixa med att packa i god tid, stöka lite här hemma, uträtta några ärenden MEN ingenting fixat ännu..
Det ena leder till det andra o även till det tredje, vilket INTE gör min vardag enklare..
VARFÖR ska det vara så enormt tungt o svårt det där med att komma upp skaplig tid på dygnet?? Antog att det skulle funka, nu när helgen närmar sig o man får träffa de sina o lillen!
Finns det verkligen andra människor som har det så här? Vore intressant att få "ventilera" med någon i liknande situation.
Mina tankar o funderingar uppfattas kanske "löjliga", deprimerande, stundvis mörka o negativa, ev "extrema"
Så är de emellanåt också, MEN jag är även en tjej som är lättsam att umgås med, är omtänksam, lyssnar gärna, är känslosam, vill gärna vara till hjälp..ja, jag är faktiskt som vem som helst..(tro't eller ej) hehe..
Nåväl...det ovan nämnda får man nog "jobba på".
Ta nu hand om dig (er)...;))
Kanske för höga krav?
SvaraRaderaOm du går i tron att du kan ändra allt från ena dagen till den andra kommer du garanterat misslyckas - men om du sätter små mål som du verkligen KAN nå och belönar dig själv och gläds när du lyckas och bara rycker på axlarna när du misslyckas istället för att gräma dig, först då ger du dig själv en ärlig chans att komma någon vart...
Puss!